På tisdag eftermiddag kommer jag sätta mig på tåget upp mot Wången. Det kommer ta ca 15h 30min innan jag är framme och jag är faktiskt väldigt rädd. Det känns helt ärligt som att jag ska åka till andra sidan jordklotet helt på egen hand och lämna alla jag älskar här hemma. Men jag får tänka positivt. Jag kommer ju garanterat ha sjukt kul när jag är där! 

 

Mitt intresse för trav börade när jag var ca 10 år gammal när mamma och jag tog oss an ett varmblodssto som vi skulle ha på foder för min skull då jag blivit för gammal för fritids och min mamma jobbade. Hästen var dock inte alls vad vi räknat med. Hon var mager, vanvårdad, sårig, hon hade sömmar kvar i hovarna och hon hade "vinterpäls" kvar och detta va i maj 2005. Mamma vägrade såklart lämna tillbaka henne så den gamla ägaren gick med på att vi fick ta över henne för utlagda kostnader. Frida, som hästen heter, blev mammas projekt och jag var med lite då och då men denna häst var så stressad och rädd att jag inte riktigt kunde vara med och ta hand om henne. Helt ärligt så tyckte jag inte att det var roligt då jag inte besatt kunskapen att kunna hjälpa henne att bli bättre. Men mamma lyckades dock få henne bra igen och hon blev en otrolig häst! Hon kom till och med ut på banan igen och körde några lopp, innan en kusk(då lärling) jag inte kommer nämna vid namn, totalt ignorerade mammas körårder och hon blev åter igen förstöd. 

Jag började i alla fall på Åby Ponnytravskola runt den perioden och efter det så var jag fast. Pga försämrad ekonomi fick vi sälja vår häst och tiden inom travet tog slut för min del. Det är först nu på senare år som jag börjat gå på trav igen, dock som publik, men jag drömmer om tiden då jag får vara med om allt jobb som sker bakom kulisserna igen.